Första steget i rehab.

Som jag tidigare har nämnt så är Simon lite av en rehabhäst. Han tycker inte alls om att bära ryttare och just uppsittningen är ett väldigt kritiskt läge. Jag testade just uppsittningen för några dagar sedan, just för att se hur illa det faktiskt är. Han visade då enormt obehag och dansade runt på gårdsplanen, bara för mig att lägga upp en plan om hur jag vill jobba med hans stress.
 
Min tanke går ut på att få Simon trygg med mig vid sin sida och jag tänker jobba på samma vis som jag gjorde med Greta. Jag kommer använda mig av en tunna att sitta/stå på och ha honom på en volt kring mig. Tunnan ska få betydelsen vila, avslappning och mys. Jag vill att han ska vilja stå bredvid mig och tunnan, oberoende om jag sitter eller står på den. Nästa steg blir att börja klänga på honom när han står vid tunnan, inte varje gång och inte om han visar obehag, men så att han vänjer sig vid det med.
 
Vi började med Simons rehabträning idag och han var superduktig! Till att börja med var han skeptisk till att stå bredvid tunnan, speciellt om den hamnade i läge för uppsittning. Första gången tunnan var vid hans mage, så spände han sig och skyndade förbi, för att en kort stund senare kunna stå och vila med tunnan i den positionen. Ska bli så roligt att få göra denna resan med min älskade farbror!

Fina Simon, mitt i en tankepaus.

Modiga, modiga fuxen, som vågar ha mig i position för uppsittning.

Här har jag satt mig på knä, för att se hur Simon reagerar på det. Han blev något spänd, men slappnade av när jag satte mig ner igen.

En mycket nöjd pojke, som släppt på en del av all oro kring uppsittning. Vi har fortfarande en lång bit kvar, men en början är alltid en början.
 
RSS 2.0