Av någon konstig anledning känns det som att idag är en nystart, som att jag fått en chans att göra livet bra. Jag vet inte varför, men det är en så härlig känsla, som att jag plötsligt landat i mig själv och är trygg med allt som händer omkring mig.

 

Jag var hos Simon, min älskade prins, idag och myste. Han visade tydligt att han inte var öppen för att jobba, så fort jag gav det som förslag så gick han bort från mig, men så länge jag höll mig till mys, så stod han nöjt kvar. Han är bra på så vis, han visar tydligt vad han vill, så länge jag lyssnar. Jag älskar honom, den där fuxpojken.