Efter jobbet idag styrde jag bilen mot Ornunga och Simon, han fick lite mys och mat och sedan följde Lovise med mig till Nimida, där hoppning stod på schemat. Så roligt!

Vi har idag hoppat vår första bana och jisses vad det är nyttigt! Jag har fått påminnelsen om hur viktigt det är att se sin väg i tid, för hur ska Nimida kunna veta vart vi ska, om jag inte planerar ordentligt? Jag fick också en påminnelse om det där med tempo och att rida hela tiden, jag kan inte förvänta mig grymt resultat om jag bara åker med. Även om det är galet skönt, haha!

Jag har inspekterat bilderna som Lovise tog idag och det finns så mycket smågrejer som jag vill ändra på, men framför allt så vill jag få ett bättre tramp i stigbyglarna. För egentligen är det ju grymt lätt, att bara trampa ner den där hälen och på så vis få mycket bättre balans över hindret och även efter hindrena. Det förstår ju vem som helst!

Jag älskar min min, den är obetalbar! På bilden ser ni mitt och Nimidas höjdrekord, cirka 60 cm och det klarade hon med bravur. Fina, trygga Midis!