Senaste gången jag skrev något här var för över två år sedan och av någon anledning fick jag lust att öppna upp bloggen och skriva ett inlägg idag. Kanske beror det på att jag just nu spenderar mycket tid hemma och mer kommer det blir inom en snar framtid.

 

Om cirka två veckor går jag på studieuppehåll och kommer inte studera på ett år. Att gå på studieuppehåll såhär mitt i en termin hör inte till vanligheterna, men när bebis anländer på icke-optimalt datum så får man göra det bästa av situationen. Som ni förstår är jag gravid och snart är det dags. Fast snart kanske är att ta i, det är trots allt två månader kvar, men det är snarare än vad det var när jag fick ett positivt resultat på provstickan.

 

Det har hänt mer stora saker under dessa två åren. En liten sak som hänt är att jag står hästlös sedan ungefär ett år tillbaka. I och för sig, för en tjej som levt genom hästar så är det en stor händelse, men jag kände att jag var färdig med Simon och sedan har jag inte skaffat någon ny häst.

 

Det största som hänt under dessa två år har att göra med ett inlägg som jag skrev i januari 2017. Då berättade jag att jag kört i diket med vår bil den 23 december 2016. Anledningen till att jag var ute och åkt den 23 december var för att hämta mina och Andreas förlovningsringar. Vi har, sedan dess, hunnit gifta oss och jag är inte en Johansson längre. Det är sjukt häftigt måste jag säga!

 

Tänka sig vad livet har att bjuda på och kanske, kanske, lyckas jag dela med mig en del till er.